Ångest till max- gömma stesolid

Känt ångesten komma krypandes idag. Speciellt ju närmare det blev att jag skulle hem till mej. Vid ca 19 gick mamma ovh jag, mina planer bara ökade å ökade ju närmare hem jag kom. 

mamma fick veta det när jag vi kom hem till mej. Hon jobbade på akuten i kväll å ville verkligen inte att jag skulle komma in hon grät nästan när hon sa det. 

Jag vill så gärna skada mej, se blodet rinna ur mej. men jag kan inte göra det ikväll. För mammas skull inte min egen. Bad om stesolid och temesta när mamma gått. Tog två stesolid och en temesta. Hade kvar 4 stesolid å en temesta från i helgen, så jag passade på efter en liten stund att ta en stesolid till. Vill verkligen knocka ut mej ikväll, så jag inte gör något dumt. 

Hittade inte min blomsnittare hos mamma, trots att jag letade. Jag frågade henne var den var. Men hon hade alldrig gett den till mej.hon visste vad jag ville använda den till. Få köpa en ny på tis när jag handlar 

Min psykolog skulle ringa min läkare A i morgon, undra hur det går. Undra om psykologen glömde min lilla mening att jag skadat mej. Bara inte Anders får veta, för då sänker han circordibolen och tar bort temestan. 

Funderar att börja smyga undan stesolid så att jag kan ta extra när det behövs. Men då måste jag typ be om stesolid varje dag och utan att personalen inte ser inte ta de två stesolid jag brukar ta. Kan sen be om en tredje men den kan jag ju ta. 

När aka allt detta sluta,kan jag verkligen lev ett normalt liv, eller behöver jag var blom lås. Jag kanske inte kan leva i ett vanligt samhälle. Har jag blivit för hospitaliserad under alla år inom psykiatrin. Inget har precis blivit bättre. 

Fast jag har tror länge att om jag kom till Orana i rätt tid så hade jag kunnat ta emot hjälpen. 

Jag skulle kunna ta me till tågspåret i morgon, nu börjar jag då mer ångest. Sk be om en stesolid till. Sedan äta lite. 

Psykolog,ångest å skada(varning,känslig text)

Ja vaknade hemma hos mamma ca 06 i morse. Blev hemkörd 07.45. 

Dröjde inte länge innan jag skar mej, sen klippte med sax. Men hur mycket jag en grävde mred saxen å skar med rakoladet kom jag inte åt något större kärl. 

Det behöver sys, kanske undersökas om något skadats. Men jag orkar inte bry mej. Iofs ska jag till vc i morgon för att ta bort stygn på benen. Kanske kan de kolla på såret. 

Hos psykologen berättade jag att ja inte kan sluta skada mej. Det har en för stor kraft över mej. 

Min psykolog sa att DBT kanske inte var rätt för mej. Skulle prata med min läkare på måndag. 

Min jävla käft öppnade sej å sa att jag skadat mej idag. Han var tvungen att skriva det. Vilket betyder att om min läkare läser hans anteckning så förlorar jag min temesta å sänker cicordinolen.

Jag tog 2 10mg stesolid och en munlösling temesta. Senare satt jag med rakhyvlen igen mot handleden. Blev kanske 1,2 cm såret. Skar å klippte även i det, kände hur jag kom i mot senor och annat, kanske blodkärl. Men hur jag en försökte så blödde det bara lite. 

Vill inte min kropp lämna ifrån sej mer blod nu eller!!. Rullar blodkärlen bort från saxen å rakbladet. 

Vad ska jag egentligen ta mej till, jag borde bli tvångsintagen. Men Anders vill inte enns ha mej på avd. 

Min psykolog skulle prata med Anders på måndag.   

JAG ORKAR INTE HA DET SÅ HÄR, Men endå kan jag inte sluta skada mej. 

Hej för ikväll från en deprimerad E

Självskadade mej - varning!! Känslig text

Han komma hem från mamma till 8, satte mej i soffan, gjorde inte se mycket. 

Men så bara då stängde jag mej. badrummet.tog fram rakhyvlen jag hittade i går och en sax. Började skära mej efter det sax, sen bytte jag fram å tillbaka. Det blev djupt, men jag kom alldrig åt några större kärl. Försökte minst  i 45 min. Kass rakhyvel å dålig sax kanske gjorde att det inte gick som jag ville. Tappat lite känsel på enna sidan så jag kom nog åt en nerv. 

År besviken nu, ligger i sängen å tänker villa. 

FAN VARFÖR GICK DE INTE... 

Får pröva igen, men var????....

 igen 

Lugn å ingen ångest men mycket tankar

Jag har ingen ångest nu i skrivandes stund(18.50). Jag känner mej lugn och samlad.....

Är det för att jag vet att jag kommer skada mej i morgon, skära å klippa. 

Trodde boendestödjarna hade tagit bort alla rakhyvlar, men jag hittade en. 

Annars e det kört fram till tis. 

Mår jag egentligen bättre av att tänka skadetankar?, det lugnar mej på något sett, att planera. 

Då orkar jag stå upp, å ligger inte deprimerad i sängen under täcket hela tiden. 

Kommer jag någonsin sluta skada mej, eller kommer jag alltid vara den läkarna inte vill ha att göra med - den som är livsfarlig för sej själv. 

Kommer läkare A ge upp om mej, den enda av alla läkare som vågar behandla mej. Vad gör jag då?, vad hamnar jag då, lever jag enns??...

Utskriven - med ångest

Ja ju är jag utskriven. Blev det vid 12.30. Åkte direkt till citygross med boendestödjare och handlade. Om 30 kommer våran skjuts. 

Jag vet inte hur jag ska klara detta,men mamma sa att jag kunde få såva hos henne inatt. Hon hämtar mej efter jobbet. 

Sen går jag åka hem 8 i morgon bitti. För mamma ska till ullared. 

Jag är så rädd, har ångest nu. Vill bara skära sönder mej å klippa å klippa. 

Men jag har låvat läkare A inget skadande får då sänker han min cicordinol och tar bort min temesta. 

JAG ORKAR INTE MER....hur ska jag klara detta, mamma grät i telefonen både i går å i dag, för att hon inte orkar med mitt skadande. Det har pågått i 10 års tid. Jag mådde så dåligt när hon grät. 

Jag kan i för sej skada mej å tejpa i hop såret och torka upp blodet. Ingen behöver veta...

Ny medecin - om jag låvar hålla mej skadefri

Hade ett 12 min snack med läkare A idag. Vi kunde komma fram till en kompromiss om munlöslig temesta, och jag får behålla stesoliden. 

Mer synpunkter hade jag om min handlingsplan har jag, men det tar vi den 30/9 då kan kommer på hembesök. 

Har haft mindre skadetankar idag för att jag har sysselsatt mej med att ringa överallt sedan kl 8. För att se om jag kan ta den nya lägenheten. Mycket uppgifter har jag i huvudet nu. 

Kommer jag verkligen kunna hålla mej skadefri, Måste bli minst 6 mån från oktober för jag har bestämt mej för att göra en sak. 

Ringt till patient nämnden och sakt jag vill anmäla psyk här för felbehandling. Papper skickas hem till mej. Sen har jag sakt till att jag vill byta läkare. Parientnämnden skulle prata med läkare A chefer om varför jag inte kan få någon annan. 

Idag vill jag mindre dö, men jag vill endå det. 

Å herre Gud!! Tips från K

Hade redan tagit av kläderna och tänkte jag behöver smörja i mina sönderskurna ben och lår. K - sjuksköterskan undrade innan hon han se mej varför jag ringde på klockan. Sen kom jag å hon tittade på mej å sa bara:

"Å here Gud " å vände å gick. !!

Hon kom så klart tillbaka med hudkräm. 

Men sen något ennu dummare.Men hur kan hon nämna då att denna medecinkopp jag fick kan du ju skära dej med. !!

Men då skulle jag komma ihåg att jag blir utskriven morgonen efter. Men helst direkt enligt henne. Jag har alldrig tänkt på att skära mej med  medecinmuggar, bara svälja dom. Å nu gav hon mej ett tips!?!??!!

Tagit zoplikon, dubbel dos fick jag med. 

Så jag ser lite suddigt och dubbelt.. Så ska  av avsluta nu

Godnatt 

Jag - en livsfarlig patient för mej själv som ingen vill jobba med

Ja, läkaren var lika enviss han. Han förlänger inte vårdtiden. Blir Max 3 eller 4 dygn. 

Fast jag e självmordsbenägen får jag åka hem. Förstår inte riktigt hur han tänker. 

Men vad ska jag göra. Han säger att jag e livsfarlig för mej själv och att ingen annan läkare vill jobba med mej,de vill inte vara den som har ansvaret ifall det händer mej något..., jo om jag håller mej skadefri 1 år möjligen 6 mån kan en annan läkare ta vid. En som inte vågar jobba med mej nu. 

Så det e min stämpel, jag är livsfarlig att jobba med

Vad fan tar jag mej till nu..

Mörkt mörkt mörkt- Till L

Man har inte lyckas få tag i Andres min läkare som jag vill byta. 

Fick ett medelande från L precis på Twitter - dö inte. 

Jag kan tyvärr inget låva dej L, så länge jag är på avd skyddad mot mej själv så är det lugnt. Men om jag skrivs ut på ons kan jag inget låva. 

Mina tankar är så mörka.

T skrev ett mess innan, försökt nå honom idag.han kunde ringa mej ikväll. 

Då kan jag äntligen prata ut. 

Jag orkar precis hålla mej ifrån att skada mej när jag e på avd, då blir man utskriven direkt. Men den orken finns inte hemma, där finns alla rakblad mm. 

Jag överlever inte hemma, hur ska jag få detta jävla psyk att förstå det..

Självmord (OBS känsligt)

Denna blogg skulle bli en nystart på mitt nya liv som självskadefri. 

Men tyvärr blev det inte så. 

Jag är inne i den jupaste av jupaste botten jag kan hamna i. 

Jag ligger inlagd på en sluten avd och får egentligen bara stanna 4 nätter. 

Så på ons åker jag ut, om inget mirakel händer.vilket jag har svårt att tro. 

Jag har försökt ta livet av mej 3 ggr förra veckan. 

Behövt operera armen för jag skadade en ven. 

Jag vill dö. Vill lägga mej på tågspåret.Skära djup djup, å klippa med sax.Tabletter kan ja inte ta för de e inlåsta. Hemma är de oxå inlåsta. 

Inte enns min älskling hunden Ebba kan få upp mej ur detta svarta hål. 

Hela jag har gett upp. Försökt å kämpat så länge men nu orkar jag inte mer...

Hej då