Ja, idag blev jag utskriven från avd, trots att jag mår som jag gör, jag orkar inte mer och hade/har planerat att åka hem och skära mej i halspulsådern.
Men nu sitter jag på piva, men jag vet inte om jag ska hem ändå, jag kanske inte enns blir inskriven.
Varför lyssnar inte min läkare, han säger bara att de inte kan behandla någon som vill ta livet av sej.
Det e mitt eget ansvar...
På måndag ska jag läggas in på boot Camp på avd, om jag lever tills dess.
Har fult med rakhyvlar här med mej, till piva. Köpte de när jag var inlagd på avd. Ifall jag skulle behöva dem.
Funderar på att gömma mej någon stans nu, å skära mej i halspulsådern. Men jag har ändå gått till piva. Varför inte prata med läkaren å se om han tar mej på allvar.
Något i mej kanske vill leva, annars kanske jag hade åkt hem direkt. Men jag har slut på krafter. Att dö e det som står överst på listan just nu.
Även om läkaren vill skicka mej på boot Camp på måndag. Då ska jag vara inlagda en månad å gå runt en 3,5km sjö 2 ggr om dagen, med personal.
Men e det verkligen rimligt att göra det när jag mår så dåligt, hur tänker min läkare egentligen.
Jag vill dö, å han fokuserar bara på att jag ska ner i vikt.
Man kanske borde ta hand om det verkliga problemet först.
Läkarna på piva trodde jag hade en depression, min läkare verkar inte ha brytt sej om det. Han tänkte bara att de hade varit och ändrat bland mina läkemedel.
E helt slut i huvudet å i kroppen. Efter läkarsamtalet idag, bara gick jag å la mej ner i sängen, hjärtat gick i tusen bitar. Jag kände mej konstig i bröstet, illamående och yr. Kroppen var helt matt. Jag bara låg, i flera timmar, tills jag var tvungen att gå.
Nu väntar jag.. På döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar