Inte bra

Hej, jag har ingen bra vecka, jag äter å kräks, jag har gått ner i vikt, men det kan även bero på att jag promenerar varje dag, minst en gång. Men jag kan inte sluta kräkas. Vad dka jag göra... kräktes från maj och hela sommaren, gick ner snitt 3 kg i veckan. Men sen slutade jag med det. Då stannade även vikten upp. Så jag vet inte om det e bootcampen på avd som hjälp, eller det jag gör. Får läkaren veta, så räknar han det säkert som ett sett att sksda sej, å tar bort min sissta temesta.

Jag har fått låv att få ett fibertäcke. Tyngre än kedjetecket, väger 14kg. Ska förhoppningsvis levereras innan jul. Om jag har tur.

Men min telefon lär alldrig bli klar, jag har lånat P s telefon för hon kan dela ut internet på sin. Annars kan jag inte använda min surfplatta förrutom hemma.

Jag känner suget, eller hur man nu ska förklara det, av att jag vill skada mej, men som sakt då ryker temestan.
Snart e det jul, men P ska firas med oss. Hörde av henne att hon skulle fira på avdelningen,  å ingen ska behöva göra det.

Jag dissocierar oftare nu, hänt 2 ggr denna vecka. Är tillbaks i skogen men min kusin å där övergreppet skedde. Jag är 10 år igen.

Orkar inte mer, hur ska jag orka 4 eller 5 veckors bootcamp till i januari till februari. Har anmält läkaren för IVO socialstyrelsen. Men det kan ta 3 till 4 månaders handläggningstid. Då e jag inte kvar här, tror jag i alla fall.

Jag får ta en paus nu, men skrivandet för idag,

Godkväll alla

Väldigt triggande,läsning på egen risk

Jag är hemskt ledsen för det jag skrev i måndags om att jag samlade tabletterr och att ta dem.
Jag menade inte att göra någon illa.

Jag skyller inte ifrån mej nu,men jag har vissa funktionshinder,autism och adhd och ibland vet jag inte om saker jag skriver eller säger är rätt.jag kan ofta skriva saker som jag kanske inte ska.

Jag tog tabletterna i måndags.blev direkt utskriven från psyk och hamnade på sjukhuset.jag somnade innan de han görs något.läkaren sa välja mellan kol eller magpumpning.men blev inget av det.

Kom till piva på onsdagen,igår.hon som var på sjukhuset sa att jag hade min plats kvar,men det var inte sant.
Hamnade på piva tills idag då läkaren helt plötsligt skrev ut mej.

Jag var helt förtvivlad,bara grät å grät. När jag kom hem tog jag en söndrig rakhyvel och skar å skar.

Nu är jag på sjukhuset igen, inom 45 min ska jag till op för att sy igen sårena.

Tror inte jag är välkommen till psyk mer, jag får hell klara mej utan dem.

Tyvärr är mamma oxå inlagd på här på ava(akutvårdsavdelningen).

Hon fick bröstsmärtor i affären idag. Hon har sakt stt hon får det innan. Känns som mitt fel,allt jag ställer till me.
Hon måste bli bra,snälla alla som läser be stt mamma mår bra å inte får någon hjärtinfarkt eller liknande.

Hämsk ledsen för mitt beteende i måndags.

Kram till er alla twittervänner som läser detta...

Varning ingen bra läsning

Jag klarade inte att hålla emot ikväll.mått så fruktansvärt dåligt med svår ångest. Runt 22 låste jag in mej på besökstoan,med en rakhyvel som jag redan innan tagit sönder. Ingen personal märkte något att jag var borta.tänkte först benen,sedan halsen,men det blev ett brett snitt vid handleden.täkte med papper å smög ut.var säkert borta 20 min minst å personalen var inne på sitt kontor.
Jag gick in till mej me ett litet stopp emellan och gjorde 2 snitt till.tryckt massa med papper på och satt på en handledvärmare som trycker åt.
Bara det inte blöder igenom...men jag tror inte det.

Känns mycket bättre nu,men det gör det alltid när jag gjort mej illa.

Nu ska jag såva, godnatt

Blev spottad i ansiktet

Hämsk dag, lust å ta alla 96 st 10 mg stesolid jag har.sen bara skita i allt.
Eller skära mej i halspulsådern.

Sjuksköterskan björn var riktigt hämsk idag,elak. Jag blev försenad till 14 promenaden för att jag behövde gå på toa.Julia frågade mej om jag kommer snart.ja sa att jag var på g.eller bara skulle bli klar.
Gick in på rummet,skulle ta på mej skorna,då kom sjuksköterskan björn in å smäller igen dörren å börjar skrika på mej,samtidigt spottade han mej i ansiktet.
När han smällt igen dörren å gått satte jag mej ner å tårarna kom.

Men jag gick promenaden, med Julia å en patient till. Hade flashar hela tiden, bla om tiden på familjehemmet då pappan var handgriplig å skrek så spottet kom. Jag grät hela vägen runt.

Ringde direkt till patientnämnden när jag kom tillbaka å anmälde björn.

Sen bara la jag mej i sängen helt utmattad. Inte en enda personal kom å tittade hur det var,trots att de sett hur dåligt jag mådde.

Just nu vill jag skita i hela bantningslägret.personalen hjälper mej inte enns med maten,vilket behövs ändras på om mam ska net i vikt.de bryr sej bara om jag går 7 km om dagen.

Jag vet inte om jag vill detta längre,klarar inte av att björn skriker på mej, å det e inte första ggr. Senast vid lunch idag sa han åt mej att sluta tjafsa med köksan för jag är här för att gå ner i vikt, inget annat.

Jag klarar inte detta längre...

Följ mamma_mus

Kolla in denna tweet av @TrasigaAmelia: https://twitter.com/TrasigaAmelia/status/393130323321835520

Dö eller Dö

Ja, idag blev jag utskriven från avd, trots att jag mår som jag gör, jag orkar inte mer och hade/har planerat att åka hem och skära mej i halspulsådern.
Men nu sitter jag på piva, men jag vet inte om jag ska hem ändå, jag kanske inte enns blir inskriven.

Varför lyssnar inte min läkare, han säger bara att de inte kan behandla någon som vill ta livet av sej.

Det e mitt eget ansvar...

På måndag ska jag läggas in på boot Camp på avd, om jag lever tills dess.
Har fult med rakhyvlar här med mej, till piva. Köpte de när jag var inlagd på avd. Ifall jag skulle behöva dem.

Funderar på att gömma mej någon stans nu, å skära mej i halspulsådern. Men jag har ändå gått till piva. Varför inte prata med läkaren å se om han tar mej på allvar.

Något i mej kanske vill leva, annars kanske jag hade åkt hem direkt. Men jag har slut på krafter. Att dö e det som står överst på listan just nu.

Även om läkaren vill skicka mej på boot Camp på måndag. Då ska jag vara inlagda en månad å gå runt en 3,5km sjö 2 ggr om dagen, med personal.

Men e det verkligen rimligt att göra det när jag mår så dåligt, hur tänker min läkare egentligen.

Jag vill dö, å han fokuserar bara på att jag ska ner i vikt.
Man kanske borde ta hand om det verkliga problemet först.

Läkarna på piva trodde jag hade en depression, min läkare verkar inte ha brytt sej om det. Han tänkte bara att de hade varit och ändrat bland mina läkemedel.

E helt slut i huvudet å i kroppen. Efter läkarsamtalet idag, bara gick jag å la mej ner i sängen, hjärtat gick i tusen bitar. Jag kände mej konstig i bröstet, illamående och yr. Kroppen var helt matt. Jag bara låg, i flera timmar, tills jag var tvungen att gå.

Nu väntar jag.. På döden

Rakhyvlar

Har precis kommit från netto, köpte mej 2 st 10 pack av de bra rakyvlarna. Funderar på att skära djupt djupt.men då vet jag att jag åker ut.eller om jag skär så djupt att ja förblöder... Jag kan skära utan att tala om det, utan att vissa.

Jag vill så gärna dö, kanske gör ja det inatt å ligger å förblöder i sängen.

Jag orkar inte mer, e nere i ett stort svart håll.

Snälla ta livet av mej någon, gör så att jag får dö..

Inlagd på piva,depression?

Ja i fre den 11/10 blev jag inlagd på piva. Jag var för dålog för att vara hemma. Tidigare under eftermiddagen tog jag en kniv gick in på toan å låste å satte den mot halsen och tryckte på. Men jag han inte göra något för en personal kom men jav bad henne att gå äntligen fick ja vara själv. Men då kom hpn tillbaks med en personal till, jag vägrade öppna toan. Men de lyckades få upp dörren. Efter mycket gråt från mej å övertalning från dem så släppte jag kniven. en av personalen tyckte vi skulle åka upp till piva. Jag fick tid vid 20.
Vi åkte 19.30.

Jag fick prata med samma åälare som sisst,nils. Jag grät hela tiden. Mådde så fruktansvärt dåligt å ville bara någon skulle förstå.

Fanns inga platser på 53an, så jag har varit på pivas avd. I lördas var jag helt borta,låg bara å stirrade, åt eller drack inget. På kvällen lyckades någpn få liv o mej.

Idag måndag fick jag prata med en läkare och jag tror faktiskt han lyssnade. Han sa att han trodde jag var deprimerad.han ska höja,min antidepp. Och så ska jag var kvar lite längre denna gången.
Jag är bara rädd att läkare A ska ändra allt å skicka hem mej.

fick svara på ett formulär om depression, vet inte svaret ennu.

mobilen jag skriver ifrån e mammas jobbakompis gamla som jag fått låna.

Återkommer i morgon,om jag kommer till 53an.

Är så orolig vad min läkare ska hitta på, otroligt att någon vågade gå emot hans handlingsplan. Återstå att se vad som händer.

jag vill verkligen skada mej

jag vet inte vad jag ska ta mej till, haft skadetankar å planer sedan tidigare ikväll. bad efter promenad att jag skulle få två stesolid 10 mg, sen tog jag två ur mina gömmor, så sammanlagt 40 mg. hoppas det gör något, får ångesten att försvinna. försvinner inte ångesten, är jag rädd jag skadar mej, och jag har redan sakt till personalen att jag har skadetankar. kl e nu 20.56, å stesoliden borde värka.
kanske skadar jag mej inte ikväll, jag vet fortfarande inte hur det blir....
jag känner mej inte så påverkad av stesoliden...eller gör jag.

sen om jag skulle skada mej så vet jag inte var jag skulle göra det, jag har ingenstans kvar förutom magen, å lite av enna benets sida.

måste sluta snacka om så demprimerande saker, men jag mår så skit. innat drömde jag att min bästis pappa filmade mej i smyg när jag var naken, jag var ett litet barn då. när jag vaknade mådde jag jättedåligt. drömmen hade verkligen påverkat mej regält. min styvkusin förgrepp sej på mej när jag var liten.

jag vet inte vad jag ska göra längre............

varning!! ingen bra läsning!! triggande!!

Jag satt på toan 1 timme, skar å skar på benen, endel sår hade behövats sys, men jag bryr mej inte. skar tills jag kände ångesten var över, till lugnet kom. nu svider båda benen, har lakt om dem med det jag hade hemma. samlat på mej endel materiall när jag varit på vc och fått sår omlakt(så har jag fått med mej saker hem). hade velat skära mer, djupare, men rakhyvlen ville inte till slut, jag tog i men den gjorde inga djupa sår. så jag gav upp. ska till vc i morgon tydligen, vid 13.20. ska få spruta som vanligt, circordinolen. och så ska jag ta bort stygnen efter förra veckan då jag försökte ta livet av mej.

jag orkar inte bry mej längre, mitt liv är rena katastrofen. har något på g, kan berätta mera på fre, men jag vågar inte hoppas. så därför berättar jag inte mer.

vet heller inte om jag ska berätta för någon att jag skar mej ikväll, ni vet förstås som läser. men ska jag  berätta för boendepersonalen, blödde, men inte jättemycket, handukarna tvättar jag i morgon.

hur orkar jag egentligen hålla på, jag har är överaallt, ben, lår,armar,bröst, hals, magen, finns nog snart ingen plats där jag inte skurit mej.

idag är jag väldigt öppen om allt märker jag. kanske inte så bra egentligen. kanske borde jag radera detta.
jag har haft en skitdag, mår skit. ska nog ta stesolid, 2 borde räcka, så tar jag en av de jag har gömda. 3 st  10 mg borde göra susen.

nu måste jag verkligen sluta skriva, förlåt om jag är för ärlig.

orkar inte mer. lurad igen...skade varning i slutet

åter lurad, hur orkar man.
skickar min mobil får tillbaka en stulen, hotar med polisanmälan, får tillbaka mobilen på posten, kollar att allt är som det ska. sen skickar jag tillbaka hans. ville egentligen inte göra det. men om jag gjorde en anmälan mot honom så kunde jag bli anmäld för att jag inte kollade upp innan jag fick mobilen att den var stulen. så det fick vara.

andra besvikelsen var när jag hittat en person som ville byta, vi träffades, men han tyckte min hade för många småskador. annars hade hans mob varit perfekt.
hemma  sen skriver jag till polisen som ville köpa mob, men av de bilder jag skickade i helgen tyckte han att den såg för sliten ut. var fan tror folk egentligen, jag har haft min iphone 9 mån.

så i fre den 4 okt, trodde jag verkligen jag hade hittat en seriös köpare, hon får mina bankuppgifter, hon själv skulle sätta in pengar från london. hon efter jag gett henne bankuppgifterna, skrev hon att hon satt in 3800 på mitt konto, men jag skulle bevisa först att paketet med telefonen var skickad. det gjorde jag med bild i ett mejl till hennes bank i london och fick klartecken i fre kväll. (4/10)
pengarna skulle komma in lör 5 okt kl 13. inga pengar. mejl från hennes bank, alla aviseringar av pengar hadde blivit uppskjutna till mån 7 okt. då vid 13 skulle jag få mina pengar.
fortfarande idag den 8 okt inga pengar.
då får jag ett mejlk att banken vill att jag sätter in ytterligare 3200 kr för att jag ska få mina 3800, för banken i england hade en limited gränns på 7000kr. men sverige har inget sådan så de kunde ta emot mina pengar.
jag hade 48 timmar på mej att förra över 3200.

jag försökte återkalla paketet idag när jag var å handlade på postens företagsservice. men det gick inte. storbritanien har någon regel med att de inte gör några återtagningar. å paketet skickades igår, från sverige.

jag har polisanmält händelsen, och jag satte inte in 3200 extra, det lät så skumt. och jag skulle skicka det till någon person i banken. jag har även anmält mobil på 3 försäkringar, men när jag ringde dem trodde de inte att det skulle gå igenom. jag har blivit utsätt för bedrägeri. och 3 trodde inte försäkringen täckte det, jag hoppas verkligen de för då kan jag få en ny mobil.

jag stod å tårar när vi var vid posten och fick veta att det inte gick att återkallla paketet. grät hela vägen hem och även hemma när jag pakade upp mina varor. det enda jag tänkte på att jag ville skära mej sönder  å samman och kommer förmodligen göra det, har i skrivandes stund(19.35), ångest ångest ångest.

jag hatar att jag e så godtrogen och tror att alla är snälla å att ingen skulle vell lura en. men detta e andra gången jag blir totallt fönedrad, och jag har bara mej själv att skylla. jag gick på det en gång, trodde jag var försiktik, och kollade allt, men blev lurad igen.

men jag har även IMEI spärrat mobilen, så hon kommer inte kunna använda den.

tyvärr sant men säkert, nu går jag in på toan och förbereder en rakhyvel, vet att det kommer kännas bättre en stund, kanske några dagar. jag vet att det inte e bra. å jag tänker inte åka in å sy, jag lägger om det själv.

jag orkar inte med all denna skiten nu, det får vara nog.egentligen borde jag vell vara glad att jag har en mob som funkar, även om man skriver med T9. kan bara ringa å messa.

adjös för en stund,

Felbehandlad- massor med tankar som far runt

Ja nu får det vara nog, min läkare, faktiskt läkare A tycker jag ska anmäla psyk att jag blivit felbehandlad under 10 års tid, 9 med fel diagnoser sen en med fel behandling för de diagnoser jag har, psyk kan inte hjälpa mej, finns ingen hjälp med personer med autism å ADHD inom psyk, inte för mej i alla fall. De vet inte vad de ska göra. Så jag stängs ute från psyk när jag mår som dåligast,när jag skär såvdjupt att jag e nere vid senorna. Skär mej värre å värre, ändå hjälper de mej inte. För deras kommentar "det funkade inte för,vi har redan provat det". 

Nu ska läkaren istället sätta mej på "boot camp" men inte för att jag är livsfarlig för mej själv å behöver vara inlagd. Utan nu ska jag träna som tusan å gå ner i vikt. 

Gå runt två olika sjöar varje dag 1 mil sammanlagt, i 4-5 veckor. Jag ska vara på avd mån-fre å hemma på helgerna - "så jag inte glömmer bort mitt liv". 

Missar jag en promenad på 5 v, ok missar jag två blir jag utskriven. Skadar jag mej blir jag utskriven. 

E det inte egentligen därför jag borde vara där, inlagd...för att jag är "livsfarlig för nej själv" och kan "dö när som" om jag fortsätter som jag gör. 

Tror läkare A verkligen att jag slutar skada mej om jag går ner i vikt?!, jag har gått ner 10,2kg med viktväktarna, men skadetankarna e detsamma. Självmordsplanerna styr. 

Kl e i skrivandets stund 05.55. 

Snart går jag upp, kompisen ligger ute i soffan å snarkar, både hennes å min hund såver, bara jag e vaken med alla dessa tankar...

Rakhyvlar gömda, för säkerhetsskull..( !!!varning skriver delvis om känsliga saker, som inte bra för alla att läsa!!!)

Ja, i lör innan jag försökte ta livet av mej så gömde jag rakhyvlar överallt i lägenheten.vill ha dem för säkerhets skull. 

Planerar redan hur jag ska skära mej nästa gång. Jag har bättre rakhyvlar nu, så jag kan skära djupare,benen e det jag tänker mest på, armarna har jag ingenstans kvar. En kompis kommer i morgon, tills sön. Så jag kan inte skära mej då. 

Men denna gången planerar jag inte att ta livet av mej som sisst, bara skära djupt djupt. 

Jag vet att jag skriver väldigt privat, utlämnande av mina tankar å känslor. Om du känner att du inte klarar det, så läs inte vidare på denna blogg. 

I morgon kommer Lenha, min kontakt i öppenvården,ska jag berätta mina tankar eller inte. 

Som jag tror jag berättat innan, på mötet 30/9-13 sa läkare A att han tog bort temestan och sänkte circordinolen, bara för att jag skadat mej. Jag vet inte hur hans gärna funkar, men han r den enda läkare som är villig att behandla mej, så vad ska jag göra. 

Undra hur Ellen mår, skriv gärna några rader här mitt hjärta så jag vet du mår bra. 

Nu verkar insomningstabletten så nu ska jag såva, natti natt

Nytt självmordsförsök 28/9

25/9-28/9 var jag inlagd på avd 53.

Mådde jättedåligt ons 25/9 så jag lämnade Ebba hos mamma och åkte in. Jag blev inlagd enligt handlingsplanen, 3 nätter. 

Vi hade även ett samtal på fre, jag läkare A och min kontaktskjutsjöterska Björn. 

Det var hämskt, Björn anklagade att jag bara ville ligga inne längre. Att jag hade pratat med många på av(personal). 

Jag ville bara få dem att förstå hur jag mår, men vad skit fick jag. 

Å sluta å gråta på mötet skulle jag oxå göra. 

Lör den 28/9 blev jag utskriven,hade rakhyvlar förberett. 

M min plastpappa hämtade mej, vi åkte till Grand Samarkand för jag skulle fixa nytt simkort till mobilen. 

Sen släppte han av mej hemma hos mej. 

Jag fixade med mobilen (nu kommer det känsliga grejer, så jag varnar!!)

Sen tog jag sönder en rakhyvel och gjorde ett snitt. Sen höll jag på å skära å skära, tills det blev djupare å djupare, blodet ran, säkert i en timme. Tillslut orkade jag inte sitta upp längre, hamnade mitt i blodpölen på golvet . Där låg jag illamående, allt snurrade, kramp i magen. 

Tänkte kanske borde jag ringa, fick tag i mob, men handen var alldeles blodig så det gick inte att trycka på mobilen. 

Efter ett tag ringde det på dörren, nu jade det gått sammanlagt 1 1/2 timma sedan jag skar mej. Det var boendestödet som kom. 

Sen gick det snabbt, ambulans kom, ner till akuten,sen vet jag inte riktigt vad de gjorde, men ingen sena hade jag skurit av.hade varit precis ovanför. 

Blev sydd. De tog EKG, å massa andra tester. Blev inlagd på ava OBS först, tills de stängde sen ett eget rum på vanliga ava avd. Kräktes gjorde jag med för jag var så yr å illamående efter blodförlusten. 

Var inlagd tills den 30/9 och under de två dygnen fick jag 4 påsar blod denna gången. Mitt blodtryck låg på 87/47 inland lite högre, å HB runt 77. 

Psyk kom å pratade men som läkare A bestämt ingen inläggning 36 timmar efter skada. Så jag blev utskriven och fick åka hem igår 30/9. 

Hoppas ingen har tagit illa upp att jag varit så utlämnande..då ber jag om ursäkt ..

Ångest till max- gömma stesolid

Känt ångesten komma krypandes idag. Speciellt ju närmare det blev att jag skulle hem till mej. Vid ca 19 gick mamma ovh jag, mina planer bara ökade å ökade ju närmare hem jag kom. 

mamma fick veta det när jag vi kom hem till mej. Hon jobbade på akuten i kväll å ville verkligen inte att jag skulle komma in hon grät nästan när hon sa det. 

Jag vill så gärna skada mej, se blodet rinna ur mej. men jag kan inte göra det ikväll. För mammas skull inte min egen. Bad om stesolid och temesta när mamma gått. Tog två stesolid och en temesta. Hade kvar 4 stesolid å en temesta från i helgen, så jag passade på efter en liten stund att ta en stesolid till. Vill verkligen knocka ut mej ikväll, så jag inte gör något dumt. 

Hittade inte min blomsnittare hos mamma, trots att jag letade. Jag frågade henne var den var. Men hon hade alldrig gett den till mej.hon visste vad jag ville använda den till. Få köpa en ny på tis när jag handlar 

Min psykolog skulle ringa min läkare A i morgon, undra hur det går. Undra om psykologen glömde min lilla mening att jag skadat mej. Bara inte Anders får veta, för då sänker han circordibolen och tar bort temestan. 

Funderar att börja smyga undan stesolid så att jag kan ta extra när det behövs. Men då måste jag typ be om stesolid varje dag och utan att personalen inte ser inte ta de två stesolid jag brukar ta. Kan sen be om en tredje men den kan jag ju ta. 

När aka allt detta sluta,kan jag verkligen lev ett normalt liv, eller behöver jag var blom lås. Jag kanske inte kan leva i ett vanligt samhälle. Har jag blivit för hospitaliserad under alla år inom psykiatrin. Inget har precis blivit bättre. 

Fast jag har tror länge att om jag kom till Orana i rätt tid så hade jag kunnat ta emot hjälpen. 

Jag skulle kunna ta me till tågspåret i morgon, nu börjar jag då mer ångest. Sk be om en stesolid till. Sedan äta lite. 

Psykolog,ångest å skada(varning,känslig text)

Ja vaknade hemma hos mamma ca 06 i morse. Blev hemkörd 07.45. 

Dröjde inte länge innan jag skar mej, sen klippte med sax. Men hur mycket jag en grävde mred saxen å skar med rakoladet kom jag inte åt något större kärl. 

Det behöver sys, kanske undersökas om något skadats. Men jag orkar inte bry mej. Iofs ska jag till vc i morgon för att ta bort stygn på benen. Kanske kan de kolla på såret. 

Hos psykologen berättade jag att ja inte kan sluta skada mej. Det har en för stor kraft över mej. 

Min psykolog sa att DBT kanske inte var rätt för mej. Skulle prata med min läkare på måndag. 

Min jävla käft öppnade sej å sa att jag skadat mej idag. Han var tvungen att skriva det. Vilket betyder att om min läkare läser hans anteckning så förlorar jag min temesta å sänker cicordinolen.

Jag tog 2 10mg stesolid och en munlösling temesta. Senare satt jag med rakhyvlen igen mot handleden. Blev kanske 1,2 cm såret. Skar å klippte även i det, kände hur jag kom i mot senor och annat, kanske blodkärl. Men hur jag en försökte så blödde det bara lite. 

Vill inte min kropp lämna ifrån sej mer blod nu eller!!. Rullar blodkärlen bort från saxen å rakbladet. 

Vad ska jag egentligen ta mej till, jag borde bli tvångsintagen. Men Anders vill inte enns ha mej på avd. 

Min psykolog skulle prata med Anders på måndag.   

JAG ORKAR INTE HA DET SÅ HÄR, Men endå kan jag inte sluta skada mej. 

Hej för ikväll från en deprimerad E

Självskadade mej - varning!! Känslig text

Han komma hem från mamma till 8, satte mej i soffan, gjorde inte se mycket. 

Men så bara då stängde jag mej. badrummet.tog fram rakhyvlen jag hittade i går och en sax. Började skära mej efter det sax, sen bytte jag fram å tillbaka. Det blev djupt, men jag kom alldrig åt några större kärl. Försökte minst  i 45 min. Kass rakhyvel å dålig sax kanske gjorde att det inte gick som jag ville. Tappat lite känsel på enna sidan så jag kom nog åt en nerv. 

År besviken nu, ligger i sängen å tänker villa. 

FAN VARFÖR GICK DE INTE... 

Får pröva igen, men var????....

 igen 

Lugn å ingen ångest men mycket tankar

Jag har ingen ångest nu i skrivandes stund(18.50). Jag känner mej lugn och samlad.....

Är det för att jag vet att jag kommer skada mej i morgon, skära å klippa. 

Trodde boendestödjarna hade tagit bort alla rakhyvlar, men jag hittade en. 

Annars e det kört fram till tis. 

Mår jag egentligen bättre av att tänka skadetankar?, det lugnar mej på något sett, att planera. 

Då orkar jag stå upp, å ligger inte deprimerad i sängen under täcket hela tiden. 

Kommer jag någonsin sluta skada mej, eller kommer jag alltid vara den läkarna inte vill ha att göra med - den som är livsfarlig för sej själv. 

Kommer läkare A ge upp om mej, den enda av alla läkare som vågar behandla mej. Vad gör jag då?, vad hamnar jag då, lever jag enns??...

Utskriven - med ångest

Ja ju är jag utskriven. Blev det vid 12.30. Åkte direkt till citygross med boendestödjare och handlade. Om 30 kommer våran skjuts. 

Jag vet inte hur jag ska klara detta,men mamma sa att jag kunde få såva hos henne inatt. Hon hämtar mej efter jobbet. 

Sen går jag åka hem 8 i morgon bitti. För mamma ska till ullared. 

Jag är så rädd, har ångest nu. Vill bara skära sönder mej å klippa å klippa. 

Men jag har låvat läkare A inget skadande får då sänker han min cicordinol och tar bort min temesta. 

JAG ORKAR INTE MER....hur ska jag klara detta, mamma grät i telefonen både i går å i dag, för att hon inte orkar med mitt skadande. Det har pågått i 10 års tid. Jag mådde så dåligt när hon grät. 

Jag kan i för sej skada mej å tejpa i hop såret och torka upp blodet. Ingen behöver veta...

Ny medecin - om jag låvar hålla mej skadefri

Hade ett 12 min snack med läkare A idag. Vi kunde komma fram till en kompromiss om munlöslig temesta, och jag får behålla stesoliden. 

Mer synpunkter hade jag om min handlingsplan har jag, men det tar vi den 30/9 då kan kommer på hembesök. 

Har haft mindre skadetankar idag för att jag har sysselsatt mej med att ringa överallt sedan kl 8. För att se om jag kan ta den nya lägenheten. Mycket uppgifter har jag i huvudet nu. 

Kommer jag verkligen kunna hålla mej skadefri, Måste bli minst 6 mån från oktober för jag har bestämt mej för att göra en sak. 

Ringt till patient nämnden och sakt jag vill anmäla psyk här för felbehandling. Papper skickas hem till mej. Sen har jag sakt till att jag vill byta läkare. Parientnämnden skulle prata med läkare A chefer om varför jag inte kan få någon annan. 

Idag vill jag mindre dö, men jag vill endå det. 

Å herre Gud!! Tips från K

Hade redan tagit av kläderna och tänkte jag behöver smörja i mina sönderskurna ben och lår. K - sjuksköterskan undrade innan hon han se mej varför jag ringde på klockan. Sen kom jag å hon tittade på mej å sa bara:

"Å here Gud " å vände å gick. !!

Hon kom så klart tillbaka med hudkräm. 

Men sen något ennu dummare.Men hur kan hon nämna då att denna medecinkopp jag fick kan du ju skära dej med. !!

Men då skulle jag komma ihåg att jag blir utskriven morgonen efter. Men helst direkt enligt henne. Jag har alldrig tänkt på att skära mej med  medecinmuggar, bara svälja dom. Å nu gav hon mej ett tips!?!??!!

Tagit zoplikon, dubbel dos fick jag med. 

Så jag ser lite suddigt och dubbelt.. Så ska  av avsluta nu

Godnatt 

Jag - en livsfarlig patient för mej själv som ingen vill jobba med

Ja, läkaren var lika enviss han. Han förlänger inte vårdtiden. Blir Max 3 eller 4 dygn. 

Fast jag e självmordsbenägen får jag åka hem. Förstår inte riktigt hur han tänker. 

Men vad ska jag göra. Han säger att jag e livsfarlig för mej själv och att ingen annan läkare vill jobba med mej,de vill inte vara den som har ansvaret ifall det händer mej något..., jo om jag håller mej skadefri 1 år möjligen 6 mån kan en annan läkare ta vid. En som inte vågar jobba med mej nu. 

Så det e min stämpel, jag är livsfarlig att jobba med

Vad fan tar jag mej till nu..

Mörkt mörkt mörkt- Till L

Man har inte lyckas få tag i Andres min läkare som jag vill byta. 

Fick ett medelande från L precis på Twitter - dö inte. 

Jag kan tyvärr inget låva dej L, så länge jag är på avd skyddad mot mej själv så är det lugnt. Men om jag skrivs ut på ons kan jag inget låva. 

Mina tankar är så mörka.

T skrev ett mess innan, försökt nå honom idag.han kunde ringa mej ikväll. 

Då kan jag äntligen prata ut. 

Jag orkar precis hålla mej ifrån att skada mej när jag e på avd, då blir man utskriven direkt. Men den orken finns inte hemma, där finns alla rakblad mm. 

Jag överlever inte hemma, hur ska jag få detta jävla psyk att förstå det..

Självmord (OBS känsligt)

Denna blogg skulle bli en nystart på mitt nya liv som självskadefri. 

Men tyvärr blev det inte så. 

Jag är inne i den jupaste av jupaste botten jag kan hamna i. 

Jag ligger inlagd på en sluten avd och får egentligen bara stanna 4 nätter. 

Så på ons åker jag ut, om inget mirakel händer.vilket jag har svårt att tro. 

Jag har försökt ta livet av mej 3 ggr förra veckan. 

Behövt operera armen för jag skadade en ven. 

Jag vill dö. Vill lägga mej på tågspåret.Skära djup djup, å klippa med sax.Tabletter kan ja inte ta för de e inlåsta. Hemma är de oxå inlåsta. 

Inte enns min älskling hunden Ebba kan få upp mej ur detta svarta hål. 

Hela jag har gett upp. Försökt å kämpat så länge men nu orkar jag inte mer...

Hej då